Jag är i Jönköping.

Kyrkornas stad. Bibelbältet.

Jag har inget att göra och det är två timmar till tåget går.

Först tänkte jag gå och göra avbön i kyrkan efter ett förslag från ”Kontaktmannen”.

Men jag ångrade mig snabbt. Med tanke på hur smutsiga mina tankar är så skulle det ta större delen av dagen.

Kanske hela veckan.

Så jag satte mig och filosoferade lite över det här med religion istället. Jag såg en film tillsammans med min vän Fredrik om ämnet igår. Jag tycker fortfarande att det är enormt fascinerande att det faktiskt finns folk i den här staden – och i världen i stort – som på allvar tror att det en gång för över 2000 år sedan föddes en liten pojke via jungfrufödsel. Pojken var guds son. Jag tycker att det är intressant att välupplysta människor på tjugohundratalet faktiskt tror på talande ormar, att någon kan överleva i magen på en fisk i tre dagar, och att gud i sin allsmäktighet skulle skickat en snickarson till människorna för att framföra hans/hennes budskap. I ljus av Internetåldern så inser man snabbt att EN person verkar MINST sagt ineffektiv som budbärare.Det finns ju Internetforum liksom. Twitter. Facebook.

I mina ögon låter Jesus Kristus ungefär lika trovärdig som tomten. Ni vet den där rödklädda farbrorn som flyger omkring och delar ut julklappar till alla barn i hela världen under EN natt? Skulle EN person verkligen hinna det. På riktigt?

Skulle inte tro det!

Dessutom så tycker jag att det är fascinerande att vissa människor än idag väljer att tro på ”ögonvittnesmål” skrivna hundratals år efter Jesus dog. Och att dessa invidider tar det som absoluta sanningar. En bok där självklarheter och floskler anses vara det viktigaste budskapen. ”Du skall icke dräpa”, ”Du skall icke stjäla”. Hmmmm… det känns som det är två grejjer som vi människor hade kommit fram till ändå. Det blir liksom en ganska oskön stämning om man går omkring och slår ihjäl varandra eller snor varandras prylar så fort tillfälle ges. Dessa två sanningar är de som kristendomen håller högst på den fantastiska lista som man kallar för ”de tio budorden”.

För ärligt talat. Bibeln är en bok skriven av ögonvittnen som inte ens levde under den tidsperiod som föremålet för allt ståhej själv levde. Det är ungefär som att kalla någon till rätten för att han eller hon ska vittna om något som hände för fyrahundra år sedan. Och sen göra en bedömning baserat på dessa ”fakta”. Liknelsen haltar kanske lite, men inte helt, då kristendomen dömt fler till döden än alla domstolar på jorden ihop. Här talar vi alltså om ögonvittnesmål som nertecknats i en bok som förnekar homosexualitet och evolutionens existens. En bok som menar att änglar och talande brinnande buskar är det naturligaste i världen.

Skulle någon påstå något sådant i ett annat socialt sammanhang så hade man utan att blinka avfärdat denna person som en idiot, eller frågat vad han/hon tagit för sinnesvidgande droger.

Ändå så finns det människor som formar sitt liv efter denna ytterst omoderna och ovetenskapliga bok.

Det är ungefär som att jag skulle leva mitt liv efter ”Jack och bönstjälken”.

Vet vi ens om Jesus funnits? Finns det bevis? Jag tycker att alla religioners budskap och historier påminner oroväckande mycket om varandra. Jag tror inte att det är ett sammanträffande. För alla har samma intention. Nämligen att förklara för folk hur trasiga och tomma de är. Och erbjuda en bot på detta genom att erbjuda sig att fylla hålet i folks liv. Gärna genom att dessa människor går ens egna ärenden eller ger något annat. Som pengar till exempel.

Om nu gud är så god i sin storhet, givmildhet och allsmäktighet. Varför har han i så fall skapat alla dessa defekta och trasiga människor? För gud är ju skapare av allt liv, och människan är skapad till hans avbild.

Jag begriper det inte.

Ändå är vi misstänksamma mot allt som inte är kristendom. Ta de nya, moderna religionerna till exempel. Som scientologerna. Vi tycker att deras idéer är helt ”of the chart”. Men allvarligt. Det dom säger är ju inte speciellt mycket tokigare än det som vi läser i bibeln. Det som många tar för en sanning. I mina ögon är bibeln lika verklig eller trovärdig som sagan om Rödluvan och vargen.

Jag menar, talande varg, orm eller buske. Lite samma sak i min bok.

Jag tror på det när jag ser det. Tills dess ställer jag mig skeptisk.

Det här med religion är en väldigt märklig grej.

Jag gillar det inte.

Inte det minsta.

Johan skriver en recension på The Critics idag som berör ämnet. Läs den här.